Peter HansenCopyright©2011 Peter Hansen & Cyroscope Contact Me

Hobbymusicerande var närmast ett måste i de borgerliga 1800- och tidiga 1900-talssalongerna och en pianospelande dotter lär ha varit värd sin hemgift i guld! I avsaknad av skivspelare och TV fyllde hemmamusicerandet en viktig social funktion och notförlagen skar guld med täljknivar. Vi talar här om en sedan länge svunnen kultur. En stor del av den hausmusik som förlagen tjänade storklöver på är idag bortglömd. Här finner vi allt från tämligen bleka tonskapelser, Beethoven och Bachfalsarier till riktiga pärlor som förtjänar bättre än att ruttna i ett avlägset bortglömt arkiv.

---

Till de riktigt charmiga exemplen på husmusik hör utan tvekan Dvoráks små Bagateller Op. 47 för 2 violiner, cello & harmonium. Dessa kan avnjutas numera på cd:n Serenade/Hausmusik som ursprungligen spelades in av brittiska CRD, men som nu återutgivits av Brilliant Classics i en serie om fyrtio (!) CD-skivor med i stort sett hela Dvoráks verklista! Förutom de vemodigt charmiga bagatellerna finner vi även annat smått och gott som exempelvis den härliga fyrsatsiga d-mollserenaden för tio blåsare, cello och kontrabas. Dvoráks rustika och älskvärdiga tonspråk för bitvis mina tankar till en vacker sommardag i Böhmens djupa skogar där man efter skogspromenaden intager en rejäl portion fläsklägg med surkål och röstkartoffeln som grundligt sköjls ner med några stop gott tjeckiskt öl på ett gemytligt byvärdshus. Musikerna känns ibland lite väl ängsliga och klanderfria men är överlag högkompetenta. Dock störs jag av ljudet. Medan jag förknippar hemmusik med ett varmt och relativt torrt vardagsrum tycks producenten vilja göra denna intima musik "större" genom att förlägga inspelningen i ett "rum" som mycket väl skulle kunna vara ett stort parkeringsgarage eller en simhall. (Det är inte utan att man ibland skulle vilja giva ett kungarike för en "de-verb".)

---

Ljudteknikerna bakom EMI Electrolainspelningen av Max Regers två Serenader för flöjt, violin och altviolin samt tre satser ur Hausmusik op 103 tycks dock ha det hela klart för sig. Här talar vi om "rum" med klarhet och värme som passar denna intima musik. Min personliga uppfattning om den väldige Max' musik är följande: Ju mindre – desto bättre. Tyvärr är Regers kammarmusik i stort sett okänd utanför Tysklands gränser vilket är synd. För de flesta älskare av klassisk romantisk noterad musik förknippas denne bayerske jätte – som ledigt kunde hinka i sig ett tjugotal öl! – med biffiga, ofta polyfont koncipierade tonbumlingar för orgel eller orkester. Regers kammarmusik – i synnerhet den sena kammarmusiken – har en närmast magisk lätthet, en sida som är svår att upptäcka i de stora verken. Till de finaste hör utan tvekan serenaderna för flöjt, violin och altviolin. Detta gäller i synnerhet den andra i G-dur op 141a som hör till hans sena "freie jenaische Stil". Ett litet stycke evighet!

---